Game on – så känner jag inför det nya projektet. Game on är ett uttryck används för att uttrycka entusiasm inför nya utmaningar och spännande upptäckter. I slutet av mars påbörjade jag min projektanställning för ”Välmående barn och familjer i en digitaliserad vardag-projektet” som finansieras av Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne.

Ett viktigt verktyg

Tekniken går hela tiden framåt och mobilen, internet, appar och spel finns lätt tillgängligt och överallt. Det finns många fördelar med digitala verktyg men de kan också orsaka negativa känslor och situationer. Orsaken till att jag sökte till det här projektet var möjligheten att jobba förebyggande med barn och familjer med digitalt användande eftersom det är en stor del av vår vardag och hur vi umgås och kommunicerar. Mobilen är ett otroligt effektivt verktyg. Jag har själv lärt mig tapetsera, byta däck och beställa mat på italienska tack vare min mobiltelefon. Jag kan också lätt hålla kontakt med vänner och släktingar i andra länder och städer, planera studier, göra ett yogapass och hitta underhållning med min mobil. Men precis som med alla verktyg behöver mobilen hanteras på rätt sätt för att man ska få nyttan men utan att skada sig själv eller andra.

Självmedkänsla i stället för självkritik

Jag har ett förtroende för arbetssättet som organisationen och projektet har. Förbud och auktoritärt förhållningssätt fungerar dåligt då det handlar om att förändra beteenden och mönster men information, bra bemötande och diskussioner ger upphov till reflektion och a-ha upplevelser. Då en person, oavsett ålder, inser hur man kan förändra mobilanvändningen för att bättre ta hand om sig själv blir motivationen också större. Redan efter ett par veckor på nya jobbet har jag lärt mig att skämma bort mig själv genom att ha min telefon på svart-vitt läge och stänga av notifikationer mellan kl. 21.00 och 07.30. Mobilen stör mig inte nu medan jag sover. Jag ger alltså mig själv en bättre nattsömn som resulterar i mer energi, positivare tankesätt och bättre välmående. Det är en fin gåva. Förändring är en process men redan små förbättringar ger långvariga och positiva resultat. Att tänka att jag skämmer bort mig själv med skärmfri tid för att ta hand om mig själv ger mig en helt annan motivation än att jag tvingar mig att sätta undan telefonen för att jag varit lat och slösurfat för länge.

Digital gemenskap

Vi människor har alla ett behov av att bli sedda och bekräftade. Vi är flockdjur och att känna sig ensam, oförstådd eller ignorerad påverkar starkt både vårt psykiska välmående och vår fysiska hälsa. Jag har jobbat många år inom ungdomsarbete. Jag har träffat unga som tack vare grupper på nätet eller genom spelande hittat en sund stärkande gemenskap och ett sammanhang som de nödvändigtvis inte haft i skolan eller närmiljön. Den gemenskapen har i vissa fall varit livsavgörande.

Sociala medier

Jag har träffat unga vars digitala användning orsakat sömnsvårigheter, ångest och dålig självkänsla. Många tillbringar tid med spel eller mobilen, åtminstone delvis, för att undvika att ta tag i det som känns svårt eller för att dra sig undan en miljö som inte känns trygg och hanterbar. Vi människor tenderar också att jämföra oss med andra. På sociala medier kan andra framstå som lyckligare, mer kompetenta och snyggare än hur vi själva ser oss. En sak som flera unga poängterat är att sociala medier också kan ge känslan av att man själv inte gör tillräckligt; för klimatet, feminismen, ekotänket, jämställdheten eller volontärarbete. Det är svårt att avgöra bakom skärmen hur en annans liv, energi, resurser och motivation egentligen ser ut. Det gör att vi ifrågasätter oss själva och hur vi agerar, socialiserar och använder vår tid. Vad är egentligen tillräckligt, hur räcker vi till för att hantera alla krav och intryck som vi får dagligen, speciellt som de tenderar att variera och inte alltid är tydliga? Även om vi logiskt förstår att personer vi ser som framgångsrika på sociala medier har gått igenom många erfarenheter och misslyckanden för att nå dit så kan vi känslomässigt uppleva att vi inte räcker till och att andras liv är både enklare och bättre än vårt eget.  Jag har träffat unga som medan de upplever saker i verkliga livet kan de se det som statusinlägg – ”chillar på stranden, läser en bok och dricker en limsa – härligt med sommarlov”. Upplevelser IRL blir en caption inne i huvudet före den ens blivit postad.  Många är de unga som sagt att de gärna vill ha kortare pauser från mobilen för att stilla tankarna men inte vet hur, det känns svårt.

Bemötandets betydelse

Jag bad en gång en ung klient att förklara World of Warcraft för mig, hur det är uppbyggt och fungerar, eftersom det är kunskap jag behövde i mitt jobb med unga. Den annars rätt blyga ungdomen hade förberett en lektion i spelande till nästa träff och under lektionen såg jag helt nya och väldigt positiva sidor hos honom.  Det visade sig att han var handledare åt nya spelare, medlade i konfliktsituationer och var väldigt kreativ, uppmuntrande och kommunikativ i spelvärlden. Det visade sig att han var språkkunnig, uttryckte sig väl i skrift och hade lärt sig flytande engelska genom spel. Vi hade en fin diskussion efteråt och pratade om alla styrkor han utvecklat tack vare spelvärlden och hur de kan användas på en framtida arbetsplats och i sociala sammanhang. Det märktes att han inte reflekterat över de styrkorna utan hållit spelvärlden och vardagen skilt och han sa senare att diskussionen gjort att han såg sig själv med nya och mer accepterande ögon. Att visa genuint intresse för hans spelande och ta fram positiva perspektiv gjorde det möjligt för oss att skapa förtroende och förståelse för varandra. Det gjorde att han vågade diskutera och bolla framtidsplaner med mig och vi kunde hitta lösningar och möjligheter.   

Det är viktigt att vi kan prata om alla aspekter av digitalt användande, väcka tankar, utbyta åsikter och erfarenheter och hitta sätt att ta hand om oss själva och varandra. Jag tror starkt att det arbetssättet kan gynna sociala relationer, öka förståelse och förbättra välmående.

Tack

Tack till Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne som stöder projektet så att jag tillsammans med min kollega Annukka kan arbeta för att barn, unga och familjer ska få må bra i en digitaliserad vardag.

Christel Quillin